Solen är en helt vanlig stjärna, mycket lik många andra i Vintergatan. Dess ålder uppskattas till ungefär 4,6-4,7 miljarder år. Solen får sin energi från kärnreaktioner djupt inne dess klot; temperaturen i de centrala delarna anses vara omkring 15 miljoner grader. Vad som i princip händer är att vätekärnor slås samman till heliumkärnor genom fusion. Det går åt fyra vätekärnor till en heliumkärna, på kuppen förloras lite massa som omvandlas till energi. Den energi håller solen lysande. Massförlusten uppgår till fyra miljoner ton i sekunden.
Ett viktigt drag hos solen är dess elvaåriga aktivitetscykel, som påverkar all slags solforskning. Det maximum som råder vart elfte år kan variera mycket från gång till gång. Det har visat sig att solen oscillerar; det har sagts att den skakar som gelé. Oscillationerna tycks ha flera perioder. En sak är säker: Solen kommer inte att lysa för evigt. Till sist kommer dess föråd av väte att ta slut, och solen ändrar sin struktur rejält. Andra kärnreaktioner sätter in, och solen sväller upp och blir en röd jättestjärna. Solens volym kommer att sluka jorden och eventuellt alla planeter i solsystemet. Därefter kommer solen att krympa och bli en mycket liten vit dvärgstjärna och sakta stråla ut återstående energi tills den slutar som en kall, död kropp - en svart dvärg. Detta börjar om ungefär fem miljarder år.
Det mesta av vår kunskap om solen kommer från instrument som bygger på spektroskopets principer. De mörka absorpionslinjerna, som alla kommer från bestämda grundämnen eller molekyler, undersöks i detalj först av J Fraunhofer efter 1814 och kallas fortfarande ofta Faunhoferlinjer. Radiovågor från solen upptäcktes första gången 1942, och i nyare tid har utförliga undersökningar genomförts i alla våglängdsområden.
Solfläckar
Det mest iögonfallande bildningarna i solen fotosfär är solfläckarna, av vilka en del kan bli så stora att det kan ses med blotta ögat. Noteringar om solfläckar finns noterade från Kina för mycket länge sedan. Eftersom solytan är gasformig kan inga solfläckar bestå; de kan finnas kvar i veckor eller månader men småfläckarna klarar sig bara några får timmar.
En solfläck är inte svart som det ser ut. Dess temperatur ligger ca 2000°C under den omgivande fotosfärens, så den ser mörkare ut genom kontrasten. Om man kunde sen den lysa för sig själv så skulle dess ljusstyrka vara större än en båglampas.
En stor solfläck består av en central mörk del, umbran, som omges av den ljusare penumbran. En del fläckar är runda, men oftast är umbran